Kantstött

Av: Liselott Fransson

Kantstötta glas reflekterar solljuset som leker över väggens tomma yta.

På andra sidan bildas dammens slöja spår över bokhyllans uppgivenhet, där böckerna skriker ut sin tystnad.

En man sitter i sin ensamhet i en fåtölj, nött av glömda minnen över blinda fotografier som suktar efter uppmärksamhet.

I köket rasar hemtjänstens godhet i exakt tjugotvå minuter, stressen skapar murar i ingenmanslandet mellan nu och strax.

I sovrummet mellan sängen och garderoben finns det en stig mellan dröm och vakenhet, mellan påklätt och nakenhet i närheten av rummet som ska tvaga bort synden och återuppväcka oskulden, eller är det naiviteten?

I en box är mannen inlämnad, inhyrd med rätt att existera i sin anonymitet bland alla andra osynliga, hyresgästen.

Kantstötta glas reflekterar solljuset som leker över väggens tomma yta.

På andra sidan bildas dammens slöja spår över bokhyllans uppgivenhet, där böckerna skriker ut sin tystnad.

Kommentera

Stäng meny