Med sockrade kanter, och jordgubbar på botten – Årets Fest (2017)

Av: Elisaveta Gräsbeck

Klockan är 17.30 på fredagskvällen den 28/4, 2017, och marschallerna på trapporna upp till Folkets hus i Limhamn är tända. Eldlågorna fladdrar i den kalla vårbrisen. Festsalen är pyntad, borden dukade och dämpad musik strömmar ur högtalarna. Med sockrade kanter och jordgubbar i botten står välkomstdrinkarna och väntar på att kvällen ska börja.

De första festdeltagarna anländer pö om pö och efter en halvtimme är foajén full av människor och sorl. Herrar i nystrukna skjortor och kavajer trängs med damer i rött läppstift och nyfriserat hår. Jag får en stor kram av en man i kön till garderoben.

”Så fint det är ordnat här, herrejesus!” säger han och ler med hela ansiktet. Jag visar honom in i festlokalen och han får genast syn på en bekant och försvinner bort i vimlet.

Borden börjar fyllas på inne i salen. Några festdeltagare har känt igen vänner från förr och nu står de och pratar gamla minnen vid mingelborden längs med fönstren. Kvällens förrätter står uppdukade på serveringsbord och de försvinner snart i rask takt. Efter en stund är det dags för huvudrätten och doften av oxfilé och gräddig potatisgratäng sprider sig i salen. Jag pratar med en kvinna med vackert lockat hår och ett långt vitt pärlhalsband.

”Tänk att bli bjuden på trerättersmiddag!” utbrister hon och hennes ögon glittrar till. ”Det känns fantastiskt!”

Snart kliver trubaduren Richard upp på scen. Han hänger vant gitarren om halsen och inleder med en Cash-låt. Några skämt mellan låtarna ger spridda skratt från åhörarna och när tonerna till ”Ett rött litet paket” spelas stämmer flera i publiken upp till sång.

När gästerna är som mest mätta och belåtna intar Stina scenen och bjuder upp till dans. Det blir fart och fläkt och discomusiken fyller salen ända upp till taket. Dansgolvet blir snabbt fullt och både serveringspersonal och festdeltagare dansar och skrattar. Efter ett litet konditionspass på dansgolvet smakar det gott med en kopp kaffe och en god bit kladdkaka. Jag ser mig runt om i festsalen och måste nypa mig i armen. Festen som planerats i månader har nu äntligen gått av stapeln och sällan har jag sett så många glada ansikten och leenden på en kväll!

Kvällen tog slut fort, som det ofta blir när man har det trevligt tillsammans. Kvar är minnet av en av de roligaste saker jag har varit med och arrangerat. Jag vill rikta ett stort tack till alla som var med under kvällen. Tack för att ni kom och delade denna fina upplevelse med mig och alla andra som var där. Jag hoppas att vi kan göra om det här!

Kommentera

Stäng meny