När återhämtningen hamnade på kartan

Av: LiseLott Fransson

Sitter här i min isoleroo, som i igloo men här är det varm och tryggt, och inga isbjörnar i siktet i mitt arbetsrum medan regn och rusk slår emot rutan.

Funderar över ordet återhämtning, det är ett ord med många bottnar och kan lätt missförstås som en massa jobb. Det behöver det inte bli, det väljer man själv.

För mig betyder ordet att göra mig lite mer självständigt till exempel så vill jag använda mina ben; drömmer om nätterna att jag springer maraton och vaknar andfådd.

Ett sätt kan vara att försöka gå lite mer med kryckorna, det är trots allt bättre att vara aktiv på dagen.

När jag går in på nätet kommer ofta ordet återskapa fram när man slår ordet återhämtning. Det är kanske det man gör, återskapar någonting.

Att släppa det gamla, till ro för att lämna plats för någonting nytt, en plats för framtiden, med dessa ljus mattor från solens strålar som far fram och tillbaka över åkrar av timotej. Sedan far strålarna rakt in i granens och tallens skuggor med kantareller som ljuskäglor på okända stigar, en stilla återhämtning.

Tänk att vandra där och höra hur vinden susar i trädtopparna, höra grenar som rör sig sakta och höra fåglarna som skvallrar om oss när vi går förbi, när vi samtalar med varandra:

Kommer du ihåg, för ett år sedan? Vad gjorde vi då och vad har vi skapat fram tills nu?

Titta vi har en korg full av kantareller som vi kan steka till kvällsfikat, vad säger ni, med ost och varm kopp te? Eller kanske en paj med västerbottenost? Har vi det, Västerbotten?

Tänk för ett år sedan var detta inte bara omöjligt, det fanns inte ens på kartan!

Kommentera

Stäng meny