När kommunen höjer hyrestaket

Av: LiseLott Fransson

I augusti fick vi ett brev där kommunfullmäktige i Malmö stad ha tagit ett beslut den 24 maj 2017 att höja hyrestaket från 5000 kronor till 6200 kr från och med 1 oktober 2017. Detta är för hyra i bostad med särskild service enligt LSS.

Detta kan påverka din hyra som deras slutord var.

Och det gör det.

Så hur ser månadsutgifterna ut för min del?

  • Hyra 6200 kr (den nya höjningen inräknat)
  • Färdtjänsten + ledsagare 323 kr
  • El 326 kr
  • Apoteket 402 kr
  • Abonnemang för mobiltelefon och dator 1199 kr
  • TV 195 kr
  • CSN 600 kr
  • Försäkringar 240 kr
  • Sociala sammanhang, det vill säga fika och någon lunch i staden 500 kr
  • Bankkortet 15 kr

Vidare går jag på samtal två gånger i månaden som kostar 800 kr för 45 minuter varje gång.

Sammanlagt ligger utgifterna på 11600 kr. Detta är vad jag betalar varje månad och då har jag inte räknat med mat hemma och kläder samt hygienartiklar till hem och person.

I en av mina insatser ingår det att gå ut och ha roligt med en personal, 2 timmar per vecka. Det är bra att jag är lättroad, för någon opera, eller teater, eller för den delen en sväng till bion (om min elbil kommer in, vilket inte är självklarhet), blir det inte mycket av, även om jag skulle vilja. För det är för dyrt.

Jag är på väg bort från LSS och jobbar i egenskap av brukare i förvaltningen socialpsykiatri genom att medverka i olika grupper som arbetar för återhämtning. För detta finns möjligheten att erhålla en viss ersättning. Jag kan däremot inte arbeta för mycket, för då försvinner min sjukersättning, samtidigt som jag inte är riktigt redo för ett ”riktigt” arbete. Dessutom är jag smällfet, vilket gör mig oattraktiv på arbetsmarknaden.

Men tillbaka till det höjda hyrestaket.

Med dessa 1200 kronorna extra slår ”de” bort fötterna på oss och det är ingen ide att återhämta sig, det lönar sig inte, det är helt enkelt för dyrt. Politikerna pratar om att det ska löna sig att arbeta men inte vi som har psykisk ohälsa och kommit in i LSS systemet. Vi blir hela tiden undanskuffade på grund av dålig eller obefintlig kommunikation mellan kommunala och statliga institutioner och underskattade som personer och stigmatiserade av alla dessa snälla, vänliga och hjälpsamma människor som springer på boendena med olika yrkeskategorier och säger att de tänker på oss med inte på MiG.

Så till alla de som har någon makt att förändra, vill jag säga:

Släpp ut oss och lås upp kedjan som ni har satt fast vår fot i sängbenet med. Ge oss möjligheter att få återhämta oss. Även om alla inte kan komma tillbaka till arbetslivet så ge oss möjlighet att skapa vår egen livsglädje i tillvaron och för det behövs det fickpengar.

Glädje är skattebesparande!

Kommentera

Stäng meny