Sagan om Grisen

Av: LiseLott Fransson

Ni vet den där sagan
om grisen?

Det finns en gris
som alla gudarna
går och äter på,
från morgon och kväll.

Och grisen återuppstår
varje soluppgång.

Den grisen är jag men
jag kallas inte för en gris, jag kallas för brukare.

En brukare är en sysselsättningsmagnet, där alla runtom får lön för att hjälpa
mig
i
min
vardag.

De som hjälper mig är allt från
vårdare
med det praktiska till
yrkespolitiker som
beslutar om lagar,
rättigheter och
om hur min hemmiljö ska vara.

Det är en väldig apparat och
den gemensamma inställningen är
att vi är kostsamma för samhället.
Myt.

Det är vi som är dem som
fixar din mat
på bordet
där hemma och
ändå betraktar du mig som en idiot
och det jag tycker och det jag känner är ointressant.

Ja, du påstår att jag inte är
verklighetsbaserad,
nonchalerar mina
ord och
mina handlingar genom att
förminska mig till ett
barn som
ska
bekräfta
dig.

Tänk om man kunde släppa alla
särintressen
runt omkring brukaren,
grisen,
och visa oss respekt som
de samhällets stöttepelare
som
vi faktiskt är?

Men det är ju klart
att med allt gytter av välmenande och
rosa snören är det lätt att glömma själva föremålet för verksamheten, därför blir jag också som den där grisen
i sagan.

Men du,
kan du tänka dig att förändra detta?
Vad sägs att börja med en fika,
bara du och jag?
Grisen.

Kommentera

Stäng meny