Samtal om återhämtning

Av: Charlotte Ericsson

”2013 gjordes en kartläggning av brukares arbete, mål och drömmar i Malmö Stad som ledde till att Friskvårdsklubben startades och att IPS* kom igång. Med start våren 2016 satsade man även på utbildning av personal inom socialpsykiatrin i Malmö Stad i återhämtningsinriktat arbetssätt. I samband med detta gick man även ut och frågade personer med egen erfarenhet om någon var intresserad att vara med att ta fram en utbildning i återhämtning som riktar sig till dem med psykisk ohälsa. Under 2016 kördes en pilotkurs för att kunna utvärdera och ta fram en utbildning som passar målgruppen, Kurs i återhämtning för dig med psykisk ohälsa. Idag körs kursen kontinuerligt.”

Kraftbudet samtalar med några av de som varit med och startat denna kurs. 

Vem är ni?

Stina Blomqvist (SB): Om det gäller att “göra”, så är det att få mig själv och andra att må bra. Det gör jag genom dels återhämtning, det känner jag själv att jag är bra på och jag vill förmedla det. Sen är jag instruktör i frigörande dans i Friskvårdsklubben.

Annika Wihlborg (AW): Jag jobbar som mentor på Drottninggatans öppenvård, vilket jag gjort sedan 3 år. Susanna Agerius, som är projektledare, var det som initierade att vi skulle ta fram en utbildning i återhämtning för brukare av brukare

Annika Larsson (AL): Jag har varit med och arbetat med återhämtningskursen sedan i höstas (2017). Jag håller själv på att återhämta mig och har egen erfarenhet av psykisk sjukdom och psykisk ohälsa och tycker att det är jättekul att arbeta med detta.

Lotta: Återhämtning ligger ju mycket i ropet just nu. Man jobbar med individens återhämtning och samhällets syn på psykisk ohälsa är en viktig del i återhämtningen. Har ni några tankar om hur man ska kunna förändra samhällets syn på personer som drabbats av psykisk ohälsa?

AL: Att vara mer öppen och prata mer om det. Det ska vara naturligt och man ska inte behöva skämmas för att man blir sjuk.

AW: Det är väl det som är det värsta, att i och med att man dras med alla fördomar, som alla andra, så är det lätt att man tappar självkänslan när man blir sjuk och blir sin egen värsta fiende, på sätt och vis.

SB: Att hitta strategier där man kan bli medveten om det man är. Jag kommer ihåg att jag inte var medveten om mina egna tankar. Det gick neråt tills någon sa till mig och visade hur jag skulle kunna göra för att stoppa dem och bestämma mig för att jag tar makten.

”Jaha, vill jag vara i det här?”

”Hur länge?”

”Titta på klockan.”

”Hur djupt vill jag gå?”

Sådana frågor kan man ställa sig.

Lotta: Jag har själv erfarenheter av psykisk ohälsa, både av egen och från personer i mitt liv, sedan ganska länge. Jag känner varje dag att jag jobbar med min återhämtning. En viktig del i återhämtning kan vara att ge tillbaka sina erfarenheter till någon annan.   Hur arbetar ni i denna grupp utifrån detta? Att bjuda in människor till kursen? Hur får man någon att förstå vad kursen innebär?

AW: Stina gjorde ett jättebra jobb i början, sen tog vi över efterhand. Vi pratar om vad återhämtning är via en Powerpoint-presentation. Styrkeanalys har vi också.

Denna gång har vi delat upp det i två sjok. Den första delen är lite mindre djuplodande, sen kan man fortsätta om man vill. Man kan också hoppa på del två direkt. I andra delen går vi genom ett handlingsprogram för hälsa, vi försöker göra det så lustfyllt som möjligt. Jag är mycket präglad av att man ska prestera när man går på kurs, men här vill jag inte tänka så, här ska det vara lustfyllt. Det är viktigt att man trivs och att det blir en bra stämning i gruppen.

Du har bidragit mycket till det, Stina, att man sätter sig ner och andas och pratar lite om hur vi mår just idag.

SB: Vi kör lite andningsövningar så att vi landar där vi är, här och nu. Att få möjlighet att säga att man, t ex, haft en dålig natt.

AW: Att få möjlighet att bli sedd i det man är.

Lotta: När man är sjuk vill man hela tiden tillbaka till den vi var förut, men någonstans måste man stanna upp och tänka att “jag utvecklas ju till någon annan än den jag var innan”, till någon som är bättre till och med, och jobba utifrån det.

SB: Detta kan vara hotfullt för ens egen identitet, speciellt när man tappar den helt. Då vill man ju bara rafsa ihop den (identiteten), mina roller, vem är jag?

Det danska ordet för återhämtning är ju nyhämtning. Jag tycker det ordet är väldigt bra, för många reagerar på ordet “åter”, jag ska ju inte tillbaka till något som jag var.

Lotta: Jag har också reagerat på ordet återhämtning. Jag vill ju helst vara den jag var innan jag blev sjuk, men någonstans får jag stanna upp och tänka, vill jag verkligen det, det var ju därför jag blev sjuk.

AW: Ja precis! Jag tror att man ska se det som en skatt att man blev sjuk, man kan hämta många guldkorn där. Att man förstår sig själv, man börjar förstå andra, man börjar kunna tänka mer kanske och inte vara så känslostyrd.

AL: Man förändras ju väldigt mycket när man blivit sjuk och man försöker må bättre. Man blir inte samma människa man var innan. Det är mycket som förändras.

AW: Man får större förståelse för andra människor.

AL: Ja, och för sig själv också kanske.

SB: I första hand sig själv. I början mäktade man ju inte med någon annan, då hade man fullt upp med sig själv. Sen har det ju kommit pö om pö. Det är ju därför vi är här idag!  Vi vill ju själva sprida vår kunskap och delge våra egna erfarenheter. Det är ju det som är så bra, för vi har ju gjort på olika sätt och det värnar vi om – du har din resa och du har din. Den behöver inte se ut som en mall, utan den ska man själv komma på. Sen kan man hitta guldkorn och verktyg; åh, det där kan jag anamma.

Det är viktigt att man själv känner att det är rätt. Inte att här har du en mall, nu gör du så här. Det funkar liksom inte.

Lotta: Väldigt många undersökningar som genomförts de senaste decennierna har visat att en väldigt stor del, även de som blir svårast sjuka, de som t ex drabbas av psykos, blir de flesta helt återhämtade, om man får rätt hjälp. Du kanske inte kan leva som du gjorde innan, men detta behöver ju inte betyda något negativt.   Det är just detta som jag känner att ni säger, det är det som är viktigt, att ta till vara det.

SB: Du kanske inte har fått leva det liv du ville egentligen, det är kanske där du blivit sjuk.

Annika W: Det kan jag leva mig in i, det du sa där, Stina. Man kanske tidigt i livet blev styrd in på fel bana. Så måste man till någon slags kris. Jag läste att kol förvandlas till diamanter under väldigt starkt tryck. Det är det jag menar med guldkorn och diamanter, att dessa hittar man inom sig själv. Den person man kanske var ämnad att bli egentligen. Jag blev tidigt min mammas mamma och skulle ha hand om henne. Där kan jag se att jag svek mig själv. Det var den rollen jag växte in i och blev bra på. Min egen personliga utveckling fick stå tillbaka.

Man vågar kanske inte, om man inte får stöd, att gå utanför vissa mönster som är utstakade för en.

SB: Och det vet man ju inte om som barn. Och det är väl också att ta hand om det barnet, ”Ja, så såg det ut” och vara lite snäll mot sig själv: ”Jag kunde väl inte gjort bättre”. ”nu är jag här och nu och vad ska jag göra nu?”

Lotta: Ibland kanske man behöver medicin för att må bra, tillfälligt eller för resten av livet. Men vad är skillnaden mellan att äta medicin för att man t ex är bipolär eller schizofren jämfört med om man har högt blodtryck eller problem med sköldkörteln? 

AW: Det tycker jag inte är någon skillnad.

SB: Jag tror inte att det är någon skillnad. Jag har en vän som är hjärtsjuk, och hon var likadan, hon ville inte heller ha någon medicin. Att acceptera sin sjukdom och vad man är, det kan ta tid.

Jag ville inte heller ta kemisk medicin. Jag tog alternativmedicin och tog hjälp av antroposoferna. Det trodde jag på. Sen provade jag vanlig medicin senare för hos antroposoferna blev det så väldigt mycket. ”Nu vill jag bara ha en pilla”. Antroposoferna hade även salvor, oljor och krämer.

AW: Jag har provat bildterapi, målande och att arbeta med lera.

AL: Jag har gått i DBT, dialektisk beteendeterapi. Där jobbar man med att vara här och nu, vilket hjälpte mig. Jag kom till ett behandlingshem, Finjagården och där fick jag hjälp av DBT.

Lotta: Jag har hört positiva saker om DBT. Vilken behandlingsmetod som hjälper beror ju väldigt mycket på vem man är som person. Det som hjälpt mig är framför allt KBT, kognitiv beteendeterapi, att ha någon att prata med, i mitt fall en fantastisk kurator, och även Basal Kroppskännedom.

AW: Jag vet en person som utvecklats kolossalt bra av Basal Kroppskännedom.

Lotta: Jag tänker på det här med egenmakt. Det är ju bara du som vet vad du behöver, men när man precis börjat sin återhämtning är det väldigt svårt att sätta ord på vad det är man behöver. Hur tänker ni där?

AW: Det finns en bok som heter just ”Din egen makt”. Den är skriven av en från NSPH (Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa).

SB: Den finns att beställa, kostar 80 kr. Vi vill ju inte jobba för mycket med det skrivna ordet och använda oss av böcker och så för mycket.

Lotta: “Din egen makt” – orden är intressanta, det är just det allt handlar om. Vem du är och utifrån det vad du behöver för att komma vidare. Det du behöver, det behöver kanske inte jag.

AW: Jag tyckte alla behövde en kille, för det behövde jag, men det är ju inte alla som vill ha det.

Kanske var det inte heller vad jag behövde mest; den där romantiska sidan har jag alltid haft ända sen jag var liten – jag blev kär hela tiden.

Lotta: För att knyta ihop lite här, vad det är vi pratat om, en stor del av återhämtningen är att få ge tillbaka det som har hjälp en själv, att ge tillbaka till andra som hjälp i deras återhämtning, att visa att det går att återhämta sig, att alla kan bara man får hjälp att hitta rätt väg.

SB: Ja, faktiskt, och just att inte bli sin sjukdom.

AW: Det är riktigt.

AL: Det är ingenting som är omöjligt, det går att må bättre. Det är inte nattsvart hela tiden, det finns små ljusglimtar som man måste ta tillvara.

AW: Det jag tycker är viktigt när man jobbar som mentor är att vara positiv. Det är så väldigt viktigt det man utstrålar. Dels lugn, men också att vara positiv. Det är en del av att vara professionell. Det går inte att gå och hänga med huvudet och vara negativ, det går inte, man måste ta fram det goda.

Lotta: Vi tackar för att ni ville ta er tid för att prata med oss! Tack för att vi fick komma!

”När vi går ut från lokalen på Ungdomens Hus i Malmö har jag en varm känsla i kroppen, ungefär samma känsla som när man druckit en varm kopp choklad. Jag rekommenderar verkligen alla att gå denna kurs.” /Lotta

*IPS står för Individual Placement and Support (Stöd i Arbete) och har visat sig vara ett mycket bra sätt att få och behålla ett arbete.  

Detta inlägg har 2 kommentarer

  1. Susanna vi tackar för din respons på det som skrivs och Kraftbudets önskan är art det som skrivs och kan vara av intresse använts och skrivs ut.

  2. Hej !
    Jag måste säga att denna intervju som jag läst tidigare skulle vi kanske behöva publicera mer till utbildningen Återhämtning trycka ut den och kanske till andra stora sammanhang. Jag visar alltid Jörgens fim i utbildningen. hör nav er om detta är möjligt att trycka ut? susanna Agerius

Kommentera

Stäng meny