Solens Makt

Av: LiseLott Fransson

 

Droppar som äntligen kommer, ängar
som slukar efter ingenting.

Gula är fälten med kala fläckar lite var
stans och marken som spricker upp i
okontrollerade former i jorden.

Solen som strålar oavbruten och som
skördar liv efter liv, människorna
ligger i solen eller vistas i svala rum
tillsammans med fläktar.

Livet vandrar mellan vattenkranen,
vattenmelonen och fläkten, dag blir
natt i medelhavsvärmen.

Droppar som äntligen kommer, ängar
som slukar efter ingenting.

Män gnäller för att de inte får grilla,
inte ens på sin egen tomt, frugan gör så
enkelt som möjligt och ber till gud för
att stå ut med tillvaron och mannen.

Sprickorna i jorden blir större och
större som mörka hål utan slut, regnet
bara retas och åskan startar hundratals
bränner, skog efter skog försvinner.

Tromberna sopar rent över hav
och land människorna söker skydd, rädslan
förlamar och populister vädrar morgon
luft för sin egen undergång som de inte
vill inta ensamma.

Droppar som äntligen kommer, ängar
som slukar efter ingenting.

Detta inlägg har en kommentar

  1. Fint skrivet!

Kommentera

Stäng meny